Blää!
Usch, inget känns bra eller roligt. Har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu :(
När jag tänker efter så har jag inga vänner. Ingen att umgås med. Är jag så hemsk verkligen?!
Han som säger att han älskar mig lyser ständigt med sin frånvaro. Allt känns bara så fel för tillfället.
Jag vet ju om att jag är fet, jag vet om att jag inte ser speciellt bra ut.....har väl valt det själv kanske, men bara för det så är jag ju faktiskt inte elak och dum?! Eller????! Vet inget längre....är ensam verkligen stark? Är det bättre att vara två även om man inte finns för varann? Mycket funderingar mycket tankar.... Hur ska man göra? Mycket är förstört redan, men går det att laga? Jag vill bara fly! Fly bort från alla känslor och alla människor! Bara få vara, utan att tänka.....det fanns tid för att älska, är den tiden förbi nu? Vad kommer härnäst? Vill jag verkligen veta? Vill jag verkligen vara?
Jag blir så ledsen av att läsa det du skriver. Du verkar vara en så extremt snäll och omtänksam person. Det är en skam att människorna du har i din närhet inte får dig att känna det! Du måste nog kanske lära dig att säga nej? Och sätta dig först mycket, mycket oftare. Och låta alla som du ställer upp på, och fixar för, faktiskt göra detsamma för dig, det är du verkligen värd!
Du är vacker och världsbäst ! ♥
Vad glad jag blir när ni skriver så fint <3
Väderstad: tack för dina ord, dom värmer kan jag lova :) har nog aldrig tänkt på att man inte fått så mycket tillbaka...och säga nej, är något som är ett stort bekymmer i min värld. Det finns nästan inte. Och vilket vissa vet om, tyvärr:/ och om jag nu skulle göra det så får jag extremt dåligt samvete för att jag gjort det....
Johanna: Tack! Du oxå <3
